Chestnut-hästen som inte hette chestnut utan som var sån i färgen bara och som egentligen heter Loto, den ganska unga och liiite vingliga pållen, fick mig att tänka helt fel i hoppningen. Jag ville inte ge upp direkt så jag bad till och med om att få just honom. Men Lourdes, min lärare, såg att det inte blev så bra. Så idag fick jag ha min favorit igen, fina Rafill.
Det gick fint! Jag fick öva mycket på att ha rumpan rätt i hoppet. Det har jag aldrig tänkt på men det gjorde skillnad. Min hållning blev automatiskt mycket bättre när jag tänkte mer "ut med rumpan" snarare än "fram med kroppen".
Medans jag övade rumpan med min ponny delade jag ridbanan med andra som hoppade sjukt högt och snyggt. Det finns många duktiga ryttare och hästar i det stallet. Så utöver att jag var nöjd med mig själv blev jag också inspirerad :) Härligt ridpass!