Vita ridbyxor
Vilken dag det blev! I vinhoppar-klassen placerade jag mig på 2:a plats! Vi var 6 stycken som startade. Det gick verkligen toppenbra för mig och Picasso =)
Innan var det otroligt nervigt. Alla de andra ryttarna verkade ha ridit jättelänge och många red sina egna hästar. Jag har aldrig gjort en framhoppning (uppvärmning) med massa andra på det sättet och har ingen koll på hur man ska bete sig, men jag försökte yla "oxer" och "krysset" så gott jag kunde. Efter att ha värmt upp ett tag kändes det helt ok. Men jag tänkte att jag kanske fick vara glad om jag inte kom sist iallafall.
Precis innan det var min tur fick jag lite lätt panik. "Tänk om jag glömmer bort hur man gör. Får värsta hjärnsläppet och ramlar av i ren apati". Men så kom jag på att jag måste ju faktiskt fokusera och anstränga mig, annars kommer det inte bli nåt vettigt gjort. Jag kan inte bara sitta där och tro att det ska lösa sig av sig självt. Så jag körde en supereffektiv "tagga till och bli lite jävlar anamma" och sa till Picasso att det verkligen gällde nu.
Jag och Picasso red in i ridhuset och min lilla söta fanclub på läktaren jublade! Jag tog en snabb titt på banan och kände in lite. I högtalaren hördes "Välkommen Kristina, varsågod och rid". Det kändes jättekonstigt och samtidigt så bra. Jag hör hemma där, med en bana att hoppa. Spänningen och adrenalinet, samspelet med hästen.
Vi höll ett bra tempo och rev inget. Det var det enda jag tänkte på, "benen över nu pållen, benen över, tassarna också, ööööveeeer". Vad ljuvligt det är när man får höra "noll fel". Så grejt =)
Det blev en kort paus innan jag skulle till omhoppningen. Jag höll igång Picasso och hoppade något hinder på utebanan. Oda kom och gav mig lite tips. Hon sa att två ryttare rivit i omhoppningen. Om ryttaren före mig också rev skulle jag kunna ta det lite lugnare.
Men precis innan jag skulle in hörde jag att hon var felfri. Så då var det bara att kötta på.
Jag rev inget men kom i mål ett par sekunder senare än ekipaget som ledde (34,90 mot vinnarens 32,40). Här kan ni se resultatlistan. Undrar om man kan vara mer nöjd än jag idag? Jag fick pris och rosett!! Blå rosett och två flaskor vin (en mer än jag kom dit med). Nu vill jag tävla mera!
Lotta, min ridkompis och privata cheerleader, kom dit och hejade, precis som min man och barnen. Puss på er!
Sen stort tack till Oda, för allt, och för lånet av vita ridbyxor =)
//Kicki
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta » Det kan bara bli bättre: ”Men hallåsan! Asså kan man bli mer stolt över en vän?!?! Här fegas det minsann i..”
-
Früken Fikus » Nyp mig: ”Åh, grymt!! Ja, bara bekräfta din förmåga och dream on! :-) Kram”
-
Tokus » Hög på häst: ”Åh vad spännande!!! Ser fram emot att läsa och höra mer om era äventyr!”
-
Margaretha » Avslutning med gymkhana: ”Vilket härligt gäng ni verkar vara. Jag kan verkligen förstå att du trivs på din..”
-
Kicki » Lekfull terminsavslutning: ”Word dude! =)”