Chestnut-hästen som inte hette chestnut utan som var sån i färgen bara och som egentligen heter Loto, den ganska unga och liiite vingliga pållen, fick mig att tänka helt fel i hoppningen. Jag ville inte ge upp direkt så jag bad till och med om att få just honom. Men Lourdes, min lärare, såg att det inte blev så bra. Så idag fick jag ha min favorit igen, fina Rafill.
Det gick fint! Jag fick öva mycket på att ha rumpan rätt i hoppet. Det har jag aldrig tänkt på men det gjorde skillnad. Min hållning blev automatiskt mycket bättre när jag tänkte mer "ut med rumpan" snarare än "fram med kroppen".
Medans jag övade rumpan med min ponny delade jag ridbanan med andra som hoppade sjukt högt och snyggt. Det finns många duktiga ryttare och hästar i det stallet. Så utöver att jag var nöjd med mig själv blev jag också inspirerad :) Härligt ridpass!

Idag var det jobbigt. Ny häst som var typ 7 år, väldigt tittig och vinglig. Jag fick inte riktigt till det och kände mig helt kass. Jag blev liksom osäker på mig själv och undrade om hästen verkligen brydde sig om vad jag ville. Men nu när jag har fått distans till det hela så tänker jag så här:
Den där hästen (chestnuts btw) är en bra hopphäst och om jag bara bestämmer mig för att det ska funka så kommer det bli bättre. Om jag och pållen jobbar på vår relation kommer vi kanske kunna tävla ihop också. Och jag vill sååå gärna tävla!!
Så istället för att fega ur och be att få en annan häst så SKA jag ta mig tusan upp igen på vingelpällen! :) Wish me luck..

Nu kanske ni blir lite förvirrade eftersom jag är i Spanien. Men i våras åkte jag och min man på en mysig ridresa till Italien och nu har jag äntligen fixat bilder och video. Klicka här!

Mina stallfruge-vänner lade sina ridhjälmar på hyllan, så jag blev ensam här på bloggen. Men jag tog ett ryck och piffade till den, och ändrade namn på sidan när jag ändå var i farten.
Nu är det Stall-Kicki istället.
Just nu bor jag och min lilla familj i Spanien. Det finns massa hästar här =) Istället för vanlig ridskola tar jag privatlektioner för en jättebra lärare som heter Lourdes. Får hoppa massor och det är verkligen toppen!
Mer bilder och även video snart.

Avslutning med gymkhana (stafett) har blivit en tradition. Och precis som vanligt var vi helt galna och våghalsiga. 
Det var också sista gången vi hade Oda som ridlärare. Hon ska fokusera på andra viktiga saker, som att vinna massa tävlingar med superbabben :)
Själv ska jag till Spanien i höst och vara borta ett år. Så det blev lite sista kvällen med gänget, och jag tycker att den var toppen!
Tack Oda för flera fina terminer!

Nu ska jag leta ridskola i Spanien, och så får jag fortsätta skriva därifrån och berätta om mitt hästliv. 
Kram Kicki

Som påsklovsverksamhet var det hoppträning på ridskolan i torsdags. Jag hade Picasso som är lite av min favorit, men...det var ingen höjdare att ha sporrar på. Han rusade över hindren, utan att jag fattade varför först. Han brukar inte vara knäpp.
Men när jag tog av mig sporrarna gick det hur fint som helst.
På söndag åker jag till Italien med min man och hopptränar en vecka. Det ska bli härligt och spännande!

Jag måste ju bara berätta om min första barbacka-upplevelse. Nån gång har jag suttit på en häst utan sadel, men idag var första gången jag verkligen red barbacka.
Rasmus är en ganska liten häst och kanske inte den mest bekväma utan sadel. Men jag gillar honom väldigt mycket ändå. En riktigt söt rumpvärmare är han!
Det var lite knepigt att komma upp för man är så van att hålla i nåt och sätta fötterna på nåt. Utan sadeln blir det väldigt tomt. Väl uppe kändes hästen så liten på nåt vis. Vart tog den vägen liksom?
Jag skrittade först runt och försökte vänja mig. Resten av gänget red med sadel men två ångrade sig och sadlade av. Så vi var tre som red barbacka.
Tillslut vågade jag trava. Väldigt skumpigt först och det blev många övergångar till skritt hela tiden. Men efter några varv fick jag till känslan, och jag fick Rasmus i form både i skritt och trav.
I slutet av lektionen fick vi galoppera. Skulle jag våga? Jag blev velig. Å ena sidan ville jag galoppera, men det kändes ju så läskigt. Det enda jag såg för mitt inre var hur jag flög av. Men det finns en del av mig som vill vara en liten indian på en pinto ute i det fria på de stora vidderna. Och en indian måste ju för tusan kunna galoppera barbacka.
Jag samlade ihop mig och skrittade först på en volt. Sen var det lite trixigt att få till galoppen men ganska snart var jag igång. Flera varv och det kändes inte alls läskigt, bara härligt!
Det var så skönt att ta sig förbi osäkerheten och att våga. Nån gång får det bli barbacka på en pinto på vidderna, för det finns helt klart en liten Indian-Kicki därinne =)
Kram!

Igår hade jag hoppträning på ridskolan. Eftersom det var lovvecka skrev jag upp mig på det, helt valfritt, för att det verkade ju kul och den vanliga ridlektionen som vi annars har på onsdagar uteblev. Jag önskade Picasso eftersom jag hoppat honom tidigare och trivs med honom. Det skulle även gå upp till 90 cm i höjd så jag tänkte "får jag bara Picasso så är det lugnt, han hoppar allt".

Jag fick inte Picasso. En annan tjej (som jag inte kan vara bitter på för hon var säkert bara 14 bast, söt och trevlig) hade också önskat Picasso och när det lottades vann hon.
Så vilken pålle skulle jag dras med då? Det stod egentligen mellan Rasmus oh Skrållan. Och då tänkte jag att Skrållan kanske ändå är lite bättre på att hoppa.

Eller egentligen...nyp mig inte alls. Om det här är en dröm så låt gå för det. Jag behöver ingen verklighet för att känna mig lycklig. Det är lite som slutet på "Inception" när han drar igång snurran (om ni inte sett den så gört). Jag menar, vi rider på superfina hästar i ett ridhus som någon typ byggt för att prinsessor ska rida där. Och vi får mocka skit. Det är helt underbart. Väck mig inte!!

Divina är precis som hon heter, fin ända ut i hovspetsarna. Jag bara älskar den hästen. Till och med när hon bockar så är jag helt kär. I videon ser ni Hanna hoppa med GM (giganthästen), och jag galopperar en del. Jag är lite studsig men jobbar på det.

Jag fick ett tips av Oda innan jul att det fanns en tjej i stallet bredvid Odas som behövde extra hjälp med sina två hästar. En jättestor häst och en vanligt stor variant. Mycket intressant!
Nu är det så att vi fått en till häst/pålle-tok i vårt lilla gäng. Så vi är tre stycken tjejer/fruar/morsor som är galna i ridning. Och vi tyckte att det här med att rida på nåt annat än ridskolepållar kunde ju vara helt förträffligt.
Jag hörde av mig till Sofie så vi kunde komma och provrida lite.
Så idag stack vi dit och kollade läget. Och så blev vi helt höga, på häst. Till viss del blev vi bokstavligen höga för den stora giganthästen, som heter GM, var verkligen väldigt stor. 180 i mankhöjd och liksom stor och musklig. Jag provade inte att sitta upp på honom idag, får bli nästa gång.
Istället blev jag hög på en normalstor häst, Divina. Vilken pålle. Jag blev ju helt kär! Hon var så känslig. Det sa klick. Det kändes som att vi snackade med varandra. Galoppen var större än vad jag är van vid, men jag fick ändå rätt känsla ganska snabbt.

Nu är vi alltså tre frugor, så jag får väl uppdatera hemsidan lite. Den nya frugan heter Hanna och red idag för första gången på typ 10-15 år. Det gick hur bra som helst.

Och det här med Divina och GM kan ju bara bli toppen. På vägen hem i bilen satt vi och kacklade i mun på varann. Helt lyckliga.
Vi ska dit igen nästa söndag =)

//Kicki

Var ska jag börja? Videon som nu finns tillgänglig (nedan) kanske i viss mån kan återge julavslutningen på Harplinge ridklubb. En onsdag kväll, två hästar och ett gäng "vuxna" kvinnor. Det spårar ur sakta men säkert. Det går från att lite käckt ropa "kom igen" när vi hejar på varandra, till att vråla "ööööka" eller ännu värre... "kötta pååååå". Ok, jag är nog mest skyldig, men mitt lag vann så..