Indian-Kicki

Jag måste ju bara berätta om min första barbacka-upplevelse. Nån gång har jag suttit på en häst utan sadel, men idag var första gången jag verkligen red barbacka.
Rasmus är en ganska liten häst och kanske inte den mest bekväma utan sadel. Men jag gillar honom väldigt mycket ändå. En riktigt söt rumpvärmare är han!
Det var lite knepigt att komma upp för man är så van att hålla i nåt och sätta fötterna på nåt. Utan sadeln blir det väldigt tomt. Väl uppe kändes hästen så liten på nåt vis. Vart tog den vägen liksom?
Jag skrittade först runt och försökte vänja mig. Resten av gänget red med sadel men två ångrade sig och sadlade av. Så vi var tre som red barbacka.
Tillslut vågade jag trava. Väldigt skumpigt först och det blev många övergångar till skritt hela tiden. Men efter några varv fick jag till känslan, och jag fick Rasmus i form både i skritt och trav.
I slutet av lektionen fick vi galoppera. Skulle jag våga? Jag blev velig. Å ena sidan ville jag galoppera, men det kändes ju så läskigt. Det enda jag såg för mitt inre var hur jag flög av. Men det finns en del av mig som vill vara en liten indian på en pinto ute i det fria på de stora vidderna. Och en indian måste ju för tusan kunna galoppera barbacka.
Jag samlade ihop mig och skrittade först på en volt. Sen var det lite trixigt att få till galoppen men ganska snart var jag igång. Flera varv och det kändes inte alls läskigt, bara härligt!
Det var så skönt att ta sig förbi osäkerheten och att våga. Nån gång får det bli barbacka på en pinto på vidderna, för det finns helt klart en liten Indian-Kicki därinne =)
Kram!