Vem behöver en pall?

Var ska jag börja? Videon som nu finns tillgänglig (nedan) kanske i viss mån kan återge julavslutningen på Harplinge ridklubb. En onsdag kväll, två hästar och ett gäng "vuxna" kvinnor. Det spårar ur sakta men säkert. Det går från att lite käckt ropa "kom igen" när vi hejar på varandra, till att vråla "ööööka" eller ännu värre... "kötta pååååå". Ok, jag är nog mest skyldig, men mitt lag vann så..

Vi hade så otroligt kul. Alla detaljer som att hamna i sadeln när man sitter upp eller använda stigbyglar och sånt, det glömdes bort. Istället var det som om alla fick något annat i blicken. "Så du hamnar bakom sadeln så du nästan hänger i svansen, än sen, köööör nu bara, köttaaa!!"
Vid ett tillfälle trodde jag att pepparkakorna som jag tryckt i mig (jag glufsade i mig minst tre så inte Oda skulle kunna säga att jag fuskade) skulle komma i någon slags obehaglig retur.
Alla gjorde vi våra varianter på uppsittning. Överslag, spagat med glid, stagedive och vanlig hederlig uppkasting.
Ni vet den där gamla klyschan "ålder är bara en siffra". Ibland stämmer det. Inte bara att vi alla trots olika åldrar hade precis lika kul och köttade på precis lika mycket. Det var som om vi just den där onsdagskvällen aldrig hade vuxit upp.