Äntligen...

Efter lite mer än två veckors uppehåll var det idag äntligen dags att svinga sig upp på hästryggen igen. Som vi har längtat Kicki och jag.

Bilfärden till stallet kändes lång, ungefär som när du varit bortrest och är på väg hem... 

Blev tilldelad min lilla kärlek Picasso - lycka! Han är en underbar häst, väldigt lugn och snäll. Lite otålig om han får stå och vänta för länge, men en dröm att rida. Han svara bra på både skänkel och tygelhjälper och i galoppen känns det som att sitta in en gungstol.

Det känns att jag fått rutin på saker och ting,  jag känner mig mer säker i min ryttarroll, inte bara på hästen utan också i stallet.

Vi tränade trav-ökningar/minskningar och galoppfattningar idag, väldigt nyttig träning och kul. Vi tränade en hel del på just detta när vi var på Mallis, det var därför rätt nice att testa kunskaperna även här hemma.
Balans och sitsträningen från resan verkar gjort susen den också, då Oda (vår ridtränare) kunde se skillnad. Det är en sån glädje att känna att man utvecklats och att få feedback på det man lärt sig.

Men nu blir det till att ta tag även i träningen utan häst. Det får bli mer konditionsträning samt stärkande mag och ryggövningar för att bättre så sits och balans ytterligare.

Och mina överflödiga kilon SKA också bort, det är liksom dags att kyssa dem farväl. De har fått vara med alldeles för länge och vi är inte ens särskilt goda vänner ;).

Det var allt för idag...

Tjoff poff hejdå!